LUUS

Känns redan som om jag nästan bor i den kyrkan eftersom jag jag vart dit tre gånger bara den här veckan! Så ofta brukar jag inte gå till kyrkan i vanliga fall, men det är skönt att gå dit ibland. Men det är ju inte det enda jag gjort nu.
Har vart i Herräng hos Robin och spelat Guitar Hero ganska mycket eftersom de skaffat det nyligen, kul som fan!

Men sen har vi mina tankar som går igång på små händelser, det känns som stenhugg mot hjärtat när minnerna kryper på och fyller upp tankarna och det är nära att jag gråter av sorg och saknad. Varför blev det så här? Jag vill att det ska vara ogjort! Att det ska fortsätta som förut, men den tiden är förbi.
Kramkalas