Sådant som snurrar..

Jaa.. Vad har jag på hjärtat idag då? Jag vet inte. Kände väl bara för att berätta att jag tänker på mitt skrivande varje sekund och varje minut, eller inte då jag tänker på hur mycket jag saknar Robin. Det känns så sjukt, jag har en pojkvän, eller har jag verkligen det? Jo, det är klart att jag har det, men det känns ju bara för konstigt när vi inte ses, jag förstår inte hur folk kan stå ut med sådant här. För jag är säker på att det finns andra där ute som är i ungefär samma situation som mig, antingen är det lite lättare eller så är det lite svårare. Men det känns nog lite extra tungt just nu medan Robin är sjuk och jag känner mig så hopplös som inte kan finnas där för honom och hjälpa, eller vara ett stöd åtminstonde, men nu är jag fast här, här i min värld här hemma, beskymmrar mig om skolan och det känns som om jag inte ägnar en tanke åt min sjuka pojkvän fast det är ju det jag gör, jag känner mig så ledsen för att han har det jätte jobbigt och jag bara sitter här och verkar till ytan inte bry mig. Jag vet inte om folk ser mig som en känslokall människa som ser andra människor som prylar, prylar som man leker med och när man ledsnat på dem så ger man bort dem, skrotar dem eller kanske säljer. Men jag är inte en sådan person, jag har hört sådana kommentarer som har vart menade som skämt, men skämtet kan ju vara bara en täckmantel för att man egentligen inte vill säga någonting för att de tror jag att jag slänger ut dem som saker på tippen. Men det skulle jag aldrig göra! Det är ingen som skall ta åt sig, jag vet att folk brukar känna så, det är inte det jag menar. Jag känner egentligen inte att jag har någon mening med det jag skriver, jag bara tänker för mycket igen. Jag förstår verkligen inte författaren till mitt livs historia, de bitar som jag verkligen vill kunna tyda de går inte att tyda, eller det går men det tar så lång tid, medan sådant som jag inte ägnat en tanke åt innan är så lätt tytt, fördel eller nackdel, det vet jag inte. Det är bara min vana att tänka för mycket som spökar, om det är en ful eller en fin vana kan jag inte svara på. Det är inte jag som skall avgöra det. Är det vackert det som jag skriver, mina tankar, eller är det någonting som bara är en enda stor smörja? Jag vet inte hur du tänker, men jag tänker såhär och det är det som jag skriver, jag sitter inte och redigerar efteråt, jag skriver var ord för sig och låter det sedan stå, om det inte kan tänkas vara någon som kan ta illa upp och må dåligt utav det, men det är så sällan som sådant kommer ut ur mina fingrar så det är ingenting som jag behöver bry mig om.
Det är många tankar som springer runt i huvudet på mig just nu. t.ex. så läste jag nyligen ett blogginlägg som verkligen fick det hela att snurra i huvudet på mig. Vad är livet? Ja, vad är det? Vad är allting som vi lever för, allt vi gör och allt vi upplever? Det finns ingen som kan svara på det. Tyvärr så är det så.
Och tyvärr så är det såhär just nu att jag inte har tid att sitta här längre.. klockan, tiden som jag egentligen inte vet vad det är, bara rusar iväg. Vad är tiden egentligen? Jag blir galen på alla frågorna!

Ha det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback