LUUS

Lite Udda, Unik och Speciell

Hur kan jag vara så lugn?

Kategori: Mina barn

Den frågan fick jag igår.
Helt ärligt? Jag vet inte.
 
Men vad ska jag göra? Gå och stressa upp mig för att det är något fel på min kropp som tydligen inte vill bära barn? För jag tror verkligen inte att det är fel på Mini, för han sprattlar runt som han alltid gör enda skillnaden är att han gör mig illa.
Nej, stressa upp mig tänker jag inte göra helt enkelt. Han verkar må bra, livmodertappen och livmoderhalsen var inte påverkad i måndags kväll, när det hela började, vi får helt enkelt se vad läkaren säger idag.
För ont, det har jag. Det kan jag inte förneka.
Känns så dumt när jag tar bilen till förskolan, det tar längre tid än när jag normalt går dit, men jag kan inte gå utan att det gör ont eller så blir jag bara förbannad på min kropp när jag går för att jag inte kan ta mig fram i den takt jag är van, utan känner mig handikappad för att det tar tjugo minuter att gå en promenad som normalt tar fem.
 
Det enda som stressar mig är att det är för tidigt. Mini MÅSTE stanna kvar minst två veckor till för att han ska få en chans utanför min kropp. Inte för att jag tror att det är så illa, men jag måste förbereda mig på det värsta lika mycket som jag hoppas på det bästa.
 
Snart ska jag hämta min stora skatt så ska vi åka till Norrtälje så han kan leka med sin gudmor en stund medans jag träffar läkaren.
Behövde bara ventilera lite.

Wow...

Kategori: Fine på G

Det är så mycket jag vill göra, så mycket som jag önskar att jag kan göra, men när det väl kommer till kritan så sitter jag kvar i soffan och intalar mig själv att jag inte kan, att det är slöseri med tid.
Varje dag.
Jag behöver någon som sitter där med mig, som kan lära mig och pushar mig till att göra färdigt. Som överröstar mina tankar och säger att man måste öva och göra några misslyckanden längst vägen eftersom det egentligen inte finns några misslyckanden utan bara andra utaföranden så att man lär sig vilket som blir bäst.
Varför har jag inte någon drivkraft?
Jag kan ju inte begära att det alltid ska finnas någon som står och sparkar mig i baken för att jag ska få någonting gjort!

Varför är den kvar?

Kategori: Fine på G

Varför har jag inte tagit bort denna? Tror jag att jag helt magiskt en dag får för mig att börja blogga igen?
Varför skulle jag göra det, egentligen? Idag fick jag ett infall, men vet inte om det bara var lusten att få skriva lite, att känna att hjärnan fortfarande fungerar eller om om det kan vara något annat påhitt mitt huvud har. Jag känner mig lite mosig idag, inte för att jag inte fått sova inatt (för hela familjen har faktiskt sovit bra) utan för att jag har för mycket tid att tänka.
Idag är en sådan dag när jag känner för att sätta mig och skriva en annons för att hitta ett nytt hem till hunden. Hon går mig inte på nerverna idag så det är ju inte för att jag vill slänga ut henne med huvudet före, utan jag har så  fruktansvärt dåligt samvete för att hon inte verkar må bra med oss, eller med mig skulle jag nog säga.
Hur skulle livet se ut om jag inte hade hunden? Tomt.
Jag vet ju hur det var när vi skaffade henne, som vanligt så hade vi nog lite bråttom och trodde vi skulle få en ny Zazza... Men vi är ju så, jag och min man. Impulsiva och vill vi ha något så ska det fixas nyss. Det har sina för och nackdelar. Väldigt mycket nackdelar skulle jag väl säga. Ofta så blir det väldigt bra i slutändan, andra gånger så blir det katastrof och sen har vi de gånger som inte är helt katastrofala men kanske inte heller det bästa vi kunde ha gjort.
Någon annons på hunden blir det inte idag heller. Jag är inte ensam om att älska henne.