LUUS

Ibland känns det helt värdelöst att vara ledig, samtidigt som det är så skönt. Värdelöst för att jag blir så rastlös och har lätt för att känna mig ensam och övergiven, skönt för att jag känner att det inte är några krav på mig att jag måste orka göra något.

Idag har jag lunchat med Jossan, det känns som att det var där min dag började. Blev kvar på centrum någon timme för att hålla henne sällskap då hon inte hade så mycket att göra idag.
När jag kom hem var det bara att ta ut hunden som satt vid dörren och väntade på att jag skulle förstå henne. Hann knappt ut på gräset före hon satt och kissade. Men kan ju berätta att hon kissat inte alls lika mycket längre som första dagarna hon åt nya medicinen, även om det fortfarande är onormalt mycket.

Sen tog jag det ganska lugnt hemma, fram till kvart i fyra då Jossan hämtade mig så vi kunde besöka badhuset. Först 20 minuter i varsitt solarium och sedan några längder i bassängen. Efter 5 längder började mina armar skrika att det var tillräckligt, men Jossan pushade på så innan vi hoppade in i bastun hade jag simmat 26 längder och Jossan 30. Jossan sa att hon hade kunnat fortsatt ett tag till, men jag pustade och flåsade som ett otränat fetto.. Men det var skönt iaf!

Efter all denna träning så tyckte jag att jag var värd att dega på soffan, och det är precis vad jag har gjort!
Känner på mig att jag kommer ha ont i hela kroppen imorgon....